robearth

see måsen me LÖJAN I NÄBB hannn fick sitt, tralajraj, dadajraj, ladaj.
ja här sitter jag och skrålar med i calle schewens vals i sommarhettan och luktar bränd kropp!

i regret to announce att jag har börjat gilla den här varma, äckliga solen en aning.
både igår och idag har jag utnyttjat farsans ombyggda veranda, på vilken jag legat och dåsat med en kaffekopp och ett oförtjänt leende.
hur fan fick alla gubbar reda på hur man bygger verandor och trädgårdsskjul och sånt där egentligen!?
var allihop med och lärde sig av sina egna pappor när dom var ute och byggde hyddor och dinosauriefällor och katapulter och sånt när dom var små?
jag menar, jag känner många som inte har en jävla aning om hur man lägger köksgolv och snickrar gillestugor. hur ska det gå för oss ohändiga killar när vi själva står där med ölmagen vajandes i sommarbrisen och ska byta panel på sommarstugan? kommer bara kunskapen till en då kanske?
den har liksom legat där och lurat hela tiden, genetiskt medfödd, och bara väntat på dagen då den får blossa ut och fullborda resan från 20-something till tunnhårig-gubbe-whateverhisageis.
eller så är det då man måste lyfta upp telefonluren och ringa
the old man som bara flinar: "jasså nu passar det!"
 
det är ju nu man inser vem det är som kommer få alla tjejerna i framtiden.
man tror man är kungen när man spatserar fram där med gitarren snyggt under armen och sjunger gråtlåtar om livet, och så kommer nån oljetäckt jävel som gick bygg, med så mycket snus under läppen att det växt ut som stalaktiter,
och bara säger: "jag vet hur man bygger snygga sommarverandor."
då är det kört sen!
no second chance!
då sitter man där och skriver deppvisor i sin etta på lillängen och klappar sin 3 benta hund som man ideligen inbillar sig sympatiserar fullständigt med en.

det är lika bra att börja öva nu!
en balkong till rummet kanske?
med en liten privat bardisk och grammofonspelare och stjärnkikare på balkongräcket.
automatisk laserkanon som skjuter myggor också... av mahogny.